Barns begreppsvärld är av naturliga skäl inte så stor. Därför får vi vuxna höra många roliga och tokiga men också kloka kommentarer från barnen, som kan ge oss nyttiga tankeställare. Vi kan lära oss mycket om oss själva genom att lyssna på barnen. Det är när vi gör fel och fadäser som vi utvecklas. Det är därför barn utvecklas i en sån rasande fart. Den optimala inlärningsperioden i en människas liv är 0-6 år. Från och med skolåldern börjar människan delvis använda energin till att dölja sina oförmågor istället för att använda energin till att fråga och undersöka, pröva sig fram, göra fel och dra slutsatser av misstagen och felstegen.

David vill att mamma ska läsa en bok som han fått av mormor för en tid sedan. Du kan väl läsa den där boken som jag fick av mormor förr i tiden!

Det är klart att vi ler och kanske skrattar, när barnet uttrycker sig så roligt men det är viktigt att vi ler och skrattar med värme och förmedlar ett stort tillåtande. Därefter kan vi ”lotsa” barnet i rätt riktning i språket och förklara vad uttrycket ”förr i tiden” betyder. Om David aldrig hade vågat uttala orden, som hamnade i fel situation, så hade han inte lärt sig något om uttrycket. Det är det felet vi vuxna ofta gör – vi ”tar det säkra före det osäkra” och vågar inte pröva av risk för att göra bort oss. Här kommer fler exempel på hur man kan lära genom att säga eller göra fel:

När David är tre år hjälper han sin mamma att laga mat. Han står och rör i grytan, där mamma lägger ned den ena ingrediensen efter den andra. Grytan kokar och David rör. Så frågar han. Ska vi inte lägga i ett kok stryk också, mamma?

När vi var ute och gick i skogen med våra barn och kom fram till kända trakter, stannade Malin till (då 6 år) och såg sig omkring. Sedan konstaterade hon: Nu känner jag igen mig. Hennes lillasyster, Lena, som var två år yngre frågade oroligt: Malin, känner du igen mig också?

Det äldre syskonet lär sig att ta hänsyn och vara pedagogiskt. Men man kan inte begära vad som helst!

David, 4 år och hans lillasyster,Alma, 2 år sitter i bilen tillsammans med mamma och mormor. Mormor bjuder på glass och mamma uppmanar barnen att tacka mormor, varpå David säger: Tack för glassen, mormor!

Alma säger samma sak och mormor svarar: Varsågod, lilla gumman!

För en tvååring blir det en lek att yttra själva orden och upptäcka att dessa ord får en viss verkan. Genom att yttra något på ett särskilt sätt, får man ett särskilt svar. Det är spännande att upptäcka glädjen i att kunna ”styra” språket. Därför upprepar Alma sitt tack ideligen och styr på så vis mormors tal. Det är en hisnande upplevelse:

Tack för glassen, mormor! Varenda gång svarar mormor samma sak: Varsågod, lilla gumman. Alma fortsätter att tacka och mormor ger samma svar varenda gång. När Alma tackar för 27-de gången, slutar mormor att svara. Då prövar Alma om hon kan få samma svar från sin bror: Tack för glassen, David. David, som naturligtvis inte har någon ambition att tillfredsställa en tvåårings behov av ordlekar, sitter och ser sammanbiten ut. När Alma tackar honom för femte gången, säger han otåligt: Säg inte det till mig! Säg det till mormor istället!

När Alma i alla fall fortsätter att tacka David, ryter han tillbaka: JA, JA LILLA GUMMAN!

Lilla Matilda, 2 år, och kusin till Alma (4 år) och David (6 år) sitter vid köksbordet och lyssnar på de äldre kusinerna. David är på dåligt humör och snäser till övriga vid bordet.

Även om en tvååring inte har något stort ordförråd är känslan för situationen väl utvecklad: Matilda lägger sin hand på sin äldre kusins arm och vädjar: Lite snäll, Dadd, lite snäll!

Barn har ofta logiska förklaringar även till sådant som vi vuxna finner helt ologiskt:

Alma är hos mormor och hon har kjol på sig. Plötsligt upptäcker mormor att Alma går omkring barbent. Mormor undrar om inte Alma hade strumpbyxor på sig, när hon kom:

- Jo, men de blev för små.

- Blev de för små?

- Ja, så jag tog av mig dem.

- Hade du strumpbyxor på dig, när du kom hit, menar du?

- Ja, och sedan blev de för små och då tog jag av mig dem.

- Blev de för små just i dag?

- Ja, David och jag växer även när vi inte fyller år.